Precis när jag lagt in det senaste inlägget i bloggen ropade mamma och sa; Scott är hemma! Gissa om jag fick bråttom, men min glädje byttes snabbt ut mot tårar som rann ner för mina kinder. Stackars katten är tjockare än han någonsin varit och då har han inte äns varit hemma här på 3 veckor..
Då kände jag att nu ringer jag och pratar med grannarna som lovar dyrt och heligt att dom inte matar honom att nu får det räcka.
Sagt och gjort, nu sade jag ifrån och sa att nu får ni inte äns släppa in honom längre. Han väger nu prick 10 kg och det är 3 kg för mycket. 3 Kg kanske inte låter mycket, men det är en katt vi pratar om, då är 3 kg alldes för mycket!!

Vi kommer nu hålla Scott inne ett tag fram över och sen när vi börjar släppa ut honom hoppas jag att dom lyssnar på oss och släpper inte in honom. Tycker dom att det är jobbigt att ha han utanför sig kan dom ringa till oss så hämtar vi honom.

Så välkommen hem Scott, hoppas vi nu kan rädda dig ifrån din övervikt och att det inte är för sent!

Lillebror Simon kom några timmar tidigare än vad han skulle så vid 10 tiden hämtade jag upp honom i Hedemora, sen fick Nora lite lunch vid 12 innan mamma, Micke, jag, Simon och Nora begav oss till leklandet i Falun. Jag hade ju nämligen tid på specialistmödravården vid 14 tiden och det ligger ju i grannhuset så medans jag och Simon åkte över dit så lekte dom andra på leklandet.

Jag fick komma in och då fick jag ligga med en CTG kurva i 20 minuter och bebisen stutsade hit och dit och upp och ner!! Busunge där! CTG kurvan var i alla fall fin så jag fick träffa en läkare och prata om mina sömnproblem och även den klådan som uppkommit. Läkarna vill inte ge mig några riktiga sömnpiller om jag inte sover på sjukhuset så hon skrev ut nått lugnande och som stillar klådan, om det fungerade sa hon, det kunde hon inte lova. Jag ska även imorgon på fastande lämna blodprover, så dom kan utesluta leverproblem och gallsyra. Tur som jag hade fick jag i alla fall lämna dom blodproverna i Långshyttan, så imorgonbitti ska jag dit och lämna några rör blod.


Har i alla fall laddat upp lite bilder från dom senaste dagarna.
Här är bilderna jag tog på Pysen igår morse. Det var så lugnt och fridfullt nere i stallet, allt som hördes när jag traskade ut i hagen var hästarna som mumsade på sitt morgonhö. Det ger själen så mycket ro!
     

Här är mina två favoritmuppar:
   

Och här har vi vår älskade vovve Alice som verkligen saknar att inte ha någon som vill springa runt med henne i snön, så bor du i långshyttan och har en hund som Alice kan få busa med, hojta!!
Här ser ni också all snö vi fått..
  

Tänk om jag i alla fall varannan natt kunde få sova så här gott som jag faktiskt sovit i natt. Drömma kan man ju alltid. Grejjen är att i natt har jag inte bara sovit gott, jag har inte äns vaknat, och när det inträffade senast, det vet jag inte!! Men åå så underbart det var. Vaknade sammtidigt som Nora kl 7 i morse och känner mig så utvilad.

Men jag ska i allefall till läkaren idag för att se om dom har nått mirakelpiller som gör att jag kan få sova så här ett tag till, tills Lillhickan kommer ut! Ååå vad jag längtar!!!
Och jag är inte ensam, Nora frågar magen varje dag om bebisen tänker komma ut idag =).

Nu ska jag njuta vidare av min varma choklad och lugnet som just nu innfinner sig i min kropp.