Vill inte minnas den här dagen som dagen när vi upptäckte en ny knöl. Då vill jag hellre inte minnas den här dagen alls.
Ska ta det från början.
Sommaren för 3 år sen upptäckte vi en knöl på Noras hals. Första läkaren som vi besökte hjälpte oss inte alls. Hon berättade bara för oss allt som det inte var. Ingenting om att om det inte försvann skulle vi komma tillbaka eller nått. Så bara någon dag senare söke vi oss till en annan läkare som då i alla fall skickade en remiss till Astrid Lindgrens barn sjukhus. Remissen skickades i väg men inget hände. Det gick tre veckor och knölen växte och började så småning om se sprickfärdig ut. Då åkte vi in till akuten som skickade oss vidare. Där bestämde man för att ta ett prov på knölen och konstaterade att den i alla fall behöver tömmas genom en operation. Läkaren skulle skicka en remiss, men då sa jag stop. Vi hade redan fått en remiss iväg skickad och inget hade hänt på 3 veckor. Då visade det sig att den blivit runt skickad till olika sjukhus fram och tillbaka. Men läkaren sa att det var vänte tid på operation. Då blev jag otroligt ledsen eftersom jag visste att det bara var en tidsfråga innan den skulle spricka. Knölen var ungefär lika stor som ett plommon och jag ville absolut inte att den skulle spricka hemma.


Här på bilden ser ni Nora på hennes 1 års dag. Tittar ni noga ser ni knölen på hennes vänstra sida av halsen. Här hade den än så länge inte inte gått sönder.



Men bara någon dag senare gick den sönder. Just när vi var i skogen och gick ett blod spår med Alice.
Vi åkte direkt till akuten som la om såret. Mer vågade dom inte göra eftersom hon bara 2 dagar senare skulle opereras.
Här nedan ser ni omslaget som dom la under tiden i väntan på operation.
 

När hon kom in för operation var det många läkare som ville kolla henne. Dom misstänkte att hon fått knölen av en mycrobakterie som är en sorts turbakolos (stavas?!) men på barn sätter det sig i halsen istället för i lugnorna. Det är en bakterie som fastnar i halsen och som sen äter sig ut i och med att den mognar.
Detta är nått som är otroligt ovanligt i sverige och läkarna sa till oss att vi mest troligen aldrig kommer träffa på någon annan som varit med om det. Att den sen hunnit spricka, var då det första fallet i sverige så det var många läkare som var där och ville fotografera det hela.
Operationen gick bra och dom öppnade upp en liten bit på halsen och "grävde" ur hela knölen. Meneftersom den hunnit spricka kunde dom inte vara helt säkra på att dom fått med sig allt. Dom tog prover som dom skulle odla för att fastställa vad det var för bakterie. Tyvärr kunde odlingen inte visa vad det var men dom trodde fortfarande att det var det dom trott från början.
När dom grävt ur hela knölen lämnades sårethelt öppet med bara en stor klisterlapp iför som skulle vattnas en gång i timmen och bytas varje dag. Nora vande sig som barn gör vädigt fort och var jätte duktig när vi behandlade henne. Det läkte snabbt och blev jätte fint. Inga kontroller efteråt gjordes och vi har ju gått vidare. Tills igår.

När vi kom till bvc i dag berättade jag för vår bvc sköterska som gick för att prata med en läkare. När han kom så det första han sa var att under hela hans liv som läkare (han skulle strax gå i pension) aldrig träffat på denna åkomma men han visste vad jag pratade om eftersom hans bror som också är läkare i ett u-land sett detta ganska så ofta då tbc är mer vanligt där. Han sa då också att den typ av knöl är mycket mer hård än en vanlig svullnad. Då sa jag till han innan han äns tittat på Nora att den här knölen är hård. Och han höll med mig när han väl kollat. Utan tvivel skickades direkt en remiss till falun och han sa att med tanke på hennes bakgrund skulle denna remiss inte skickas runt. Det kändes tryggt men ändå är jag livrädd. Om den är så ovanlig, varför har den då ev kommit tillbaka?!!?
Om det inte är en sån knöl, vad är det då?!
Jag tänker inte gräva i det för då kommer jag bli galen. Väntar istället in nästa vecka, då vi förhoppningsvis redan får komma dit.

Nora är precis som vanligt och hon har inte ont på nått sett, vilket är jätte skönt. Min lilla lilla älskling!
Vad vi älskar dig Nora