Den senaste tiden, kanske senaste veckan har vi men framför allt Nora pratat väldigt mycket om Jens. Här om dagen låg Nora på soffan och små pratade, och rätt var det var så frågade hon om vi aldrig mer kommer få träffa Jens. Jag kände hur tårarna trängde genom tårkanalen men lyckades hålla tillbaka dom. Jag förklarade för henne att vi inte kommer kunna träffa honom nått mer, men eftersom han nu är en stjärna på himlen så kan vi när vi vill prata med honom. Han hör oss men kan inte svara.

Nora som då höll på börja gråta sa att hon saknar Jens. Samtidigt som jag kände några tårar rinna ner för mina kinder. Så vi saknar Jens!!
Sen började hon fråga lite om vad som faktiskt hänt med Jens ben, varför hade han inga ben? Nått för henne hela tiden varit nått naturligt och hon har därför inte frågat tidigare. Så svårt att förklara för en 3 åring.. men jag gjorde så gott jag kunde. 

Imorse när vi vaknat så hoppade Nora över till våran säng så låg hon och jag där och bara pratade. Helt plötsligt dök Jens upp i hennes tankar igen och hon sa att hon saknar honom och att hon önskar att vi fick träffa honom igen. Lilla underbara unge.

Jag känner mig lyckligt lottad över att fått vara en del av Jens liv, och att jag fick vara hans vänn och "lillasyster". Samtidigt känner jag mig så ledsen över att Nora aldrig fick lära känna honom på riktigt, och givetvis tänker jag då på hans egen dotter Tyra som nu får växa upp utan denna underbara person.

  Vi Saknar Dig Jens!