Ja, jag vet. Nora är kanske bortskämd, men inte på hennes vilkor. Det finns olika sorters bortskämdhet, i alla fall omm du frågar mig.

Det finns dom barnen som får allt dom pekar på, som till slut inte uppskattar det dom får. Som bara vill ha mer och mer och skiter i det gamla. Dom barn som inte kan ta ett nej i en affär utan att ställa till med en stor scen för att sen få med sig det dom bråkat över. Där är inte Nora.
Eller som lär sig att strunta i att äta maten för att istället få nått annat att äta. Tjata sig till godis varje gång man går in på ica etc. etc.

Sen finns dom dom barn som har mycket saker MEN som uppskattar dom och lever upp när dom får dom.
Nora har mycket saker. Men hon uppskattar dom, hon älskar sina saker. Hon leker och leker och leker med dom tills dom går i bitar. Mycket av sina saker har hon fått av sina kusiner, så som ett jätte fint dockhus, ett dockhus jag aldrig hade haft råd att köpa till henne. Men inte bryr hon sig om att det är lite slitet, hon uppskattar det massor i alla fall.
Sen har hon massor av saker som vi och min familj köpt till henne. Nora var det första barnbarnet och syskonbarnet i min familj. Det är klart att hon fått mycket saker. Vi är många syskon som vill köpa en massa fina saker till henne. Så det är svårt att låta bli att bli bortskämd. Men jag hade sagt nej direkt om hon dels inte skulle uppskatta sakerna eller om hon inte skulle förtjäna det genom att vara ful i munnen, elak, bråkig, inte kunna ta ett nej eller om hon var allmänt otrevlig.

Sen har vi det här med djuren. Många tycker hon får alla djur hon pekar på. Det stämmer absolut inte. Jag har två hundar. Dom har jag i kenneln och dom har jag köpt in för att jag vill ha dom. Hundar är mitt intresse som Nora nu också börjat intressera sig för. Vilket jag uppskattar och givetvis puchar, men bara när hon själv tar upp det.

Sen har Nora en kanin som vi köpte till henne när hon var mycket liten. En kanin som hon fortfarande älskar och sköter jätte bra. Vi har inga som helst krav på att hon egentligen ska sköta honom då det inte var hon som valde att han skulle flytta hem till oss, men hon gör det för att hon vill.

Sen har vi Kiwi, hennes älskade katt! Guu så hon älskar honom! När vi förlorade vår/min älskade katt Scott den 9 januari förra året så använde Nora fortfarande napp. Hon var väldigt fäst vid sin napp och ville ha den allt som oftast. Men i och med att vi förlorade våran katt och ville ha en ny katt så sa vi till henne att hon skulle få en kattunge när hon slutar med napp. Det tog ett tag innan hon var redo att sluta men viljan över att få en egen katt tog över och hon var redo när vi hittade damen som hade den här kullen med kattungar. Nora lämnade sina nappar hos kattmamman och fick istället lille Kiwi med sig hem. Hon förtjänade honom. Och hon älskar honom! Fixar och trixar med honom varje dag. Å han älskar henne. Nu har han precis fyllt 1 år, i torsdags och det firades såklart med massor av godis, god mat och leksaker till honom.

Sen har vi ponnyn Pysen. Ni som känner mig vet att Pysen inte är vem som helst utan jag ägde ju honom som föl upp till han fyllde 3 år då jag tyvärr var tvungen att sälja honom pga av ekonomiska skäl. Jag har sen den dagen sökt efter honom och 8 år senare fann jag honom och fick då förfrågan om vi ville köpa honom. Det fanns inga tvivel om att jag ville ha tillbaka min hjärtevän.

Så summa sumarum, Nora har en katt och en kanin. Hon har önskat sig en hamster i julklapp, men allra mest önskar hon sig en leonberger. Givetvis kommer jag inte att köpa en leonberger till henne i julklapp. Men mer leonberger i ett annat inlägg, nu ska vi ut i snön!