Vad 8.15 började jag köra bilen mot Hedemora där jag skulle plocka upp Åsa och Tyra. Tillsammans skulle vi åka ner till väsby där vi skulle plocka upp Evi för att sedan åka till Vallentuna kyrka och ta ett sista farväl av Jens. På väg in till Hedemora kände jag gråten komma. Ville inte gråta på vägen ner när Tyra (dotter till jens) var med i bilen så jag passade på när jag var själv. Det var skönt att få sällskap i bilen, annars hade jag nog gråtit hela vägen. Vädret var så fint det kunde bli. Det skulle bli en väldigt fin dag trots allt.

Vi plockade upp Evi som planerat och åkte sen vidare. Utanför kyrkan blev det väldigt många varma kramar. Många fina återseenden. Jag hade inte träffat någon av dom som var där sen vi flyttade. Väl inne i krykan dröjde det inte länge innan tårarna kom. Och jag lät dom komma.
Jag saknade Eddan nått fruktansvärt, en stor varm famn att gömma sig i. Det var en väldigt fin begravning med många fina låtar. Jens landslagströja och klubbtröja fanns där. Jens var där. Men inget foto.. nått jag nu verkligen saknade. Hade velat ha en bild där på Jens, nått annat än kistan att fästa blicken på. Men nu var det som det var.
Det flöt på fint och det är alltid lika jobbigt att gå runt kistan och ta ett farväl.
Efteråt blev det mer kramar. Mer varma kramar.
Vädret var lika fint på vägen hem. Kändes nu att våren är på väg.
Kanske hade Jens själv beställt vädret?

Farväl finste Jens. Sov gott nu, så ses vi igen.