Japp, nu är vi här. Vi kom hit ungefär vid 12 tiden idag på dan. Eddan å barnen släppte ja av vid hans mamma, dom blev bjudna på lunch där medans mamma, Evi, hennes sambo och jag åkte mot sjukhuset. Att köra dit gick bra, men att hitta parkering vid KS det är lika med katastrof. Efter mycket letande fick vi en plats i ett super trångt garage med en super stor splitterny bil på ena sidan och en betongpelare på andra sidan. Ja ni behöver inte oroa er, repade inte den splitternya bilen, men råkade gå emot pelaren liiite. Det var väl inte hela världen, sånt händer, men när jag klev ut såg jag att det var bara 5 cm till den där pelaren, hur faan skulle ja komma ut därifrån sen när vi skulle åka hem?!?! Jaja, det problemet fick vi ta då..

Träffen med pappa gick bra och än är han på benen, men hur länge är bara en tidsfråga. Det kan vara någon månad men lika väl bara ett par dagar. Det finns inge dom kan göra, inget återvändo, bara väntan. Väntan på döden.

Hur fruktansvärt och tragiskt allt är måste jag fortsätta leva i vardagen eftersom jag har barn, min familj. Dom kan inte hamna i kläm eftersom jag ändå inte kan förklara det för dom. Dom är för små. Så imorgon återvänder vi hem, ev åker vi och träffar pappa innan, beroende på om han orkar det.
Mest troligt åker jag och barnen tillbaka nästa vecka.
Men nu ska jag slå ihop ipaden och umgås med alla, tack för all värme och kärlek ni sänder.
Och du Marie, hoppas Flora sköter sig och inte spöar på Baloo allt för mycket ;)