COPE kursen del 3 avklarad. Varje gång jag går där ifrån känner jag mig som en liite bättre mamma/förälder, eller i förhoppning om att iaf bli ;)

Idag handlade det om att behålla lugnet. Nått jag verkligen behöver träna på. Att inte brusa upp. Men just ikväll behövdes det inte alls för när jag kom hem ifrån kursen stod Nora innanför och ropade -Jag älskar dig mamma! Hur varm blir man inte då i hjärtat.

Jag berättade på kursen även om en incident vi hade här hemma med Nora och en semla. Jag har tänkt jag skulle berätta om den här, men det har inte blivit av. Men har man sagt A får man väl säga B... Innan jag berättar så ha i tanken hela tiden, den som gapar efter mycket....

Det var en kväll här för någon vecka sedan, jag hade köpt 2 paket semlor med 2 i varje. Vi sparade dom till kvällen så när Eddan höll på att lägga Loka började Noras tjat. Eller tjatet började precis när jag satt i telefon med mamma. Jag sa då till Nora att när jag pratat klart så ska hon få sin semla men tjatet fortsatte. Till slut gav jag upp och la på telefonen med mamma och gick för att fixa semlorna. Nora stod och hoppade och klättrade på bänken i köket där jag fixade. Först så skulle hon prompt ha en rosa tallrik, sen skulle hon ha mer florsocker på den plus lite vid sidan om. Hela tiden klängde och klättrade hon på bänken. Precis under henne stod en stor 3 liters vattenskål med nyupphällt iskallt vatten i till hundarna. Så givetvis när hon kliver ner ifrån bänken och pallen som hon klättrat på kliver hon rakt ner i vattenskålen som åker ut över hela golvet och tappar då sin semla som faller pladask rakt ner i golvet.
Nora ställer sig då och tok skriker/gråter: MIN SEMLA!!!
Jag började med att be henne att vara lite tyst då Eddan lägger Loka och sen säger jag till henne att det är väl inget att gråta över vi har ju fler semlor men att det inte var så bra att allt vatten rann över hela golvet och in under skåpen. Jag sprang efter badlakan och började torka och sa då åt henne att hon ist kunde ta min semla och gå in och sätta sig medans jag torkade upp. Jag var vid det här laget upprörd och irriterad över både tjatet och allt vatten på golvet.

Men min semla kunde hon inte ta för den stod ju inte på en rosa tallrik fick jag till svar!! Men det är väl bara att ställa över den svarade jag henne!?!
Nu var jag näst intill arg och höll precis på att plocka upp semlan som låg i en gräddhög på golvet. Då säger Nora till mig att den nya semlan har för lite florsocker på sig. Det kokade nu lite lätt i mig och jag kände mest att ta den förbannade semlan och gååå så jag kan få torka i fred... Jag släpper med flit semlan jag har i handen och låter den än en gång falla i golvet av ren irritation.. Hjälper henne med att hälla på mer florsocker och ber henne än en gång att gå och sätta sig. Nej men då ska hon såklart trampa i semlan på golvet... Gaaaaahh... Nu är hela situationen så irriterad och fruktansvärt komisk att det brister för mig. Jag gapskrattar men visar det inte för henne för det var jag för arg för så jag lossas gråta i mina händer jag håller för ansiktet. Sen går hon äntligen in och sätter sig men den nya semlan så jag kan få torka ifred.
När jag kom in till vardagsrummet bad jag om ursäkt för att jag blev så arg och höjde rösten.
Det dåliga samvetet sköljde över mig. Det är inte ofta jag höjer rösten till dom så det var klart att det kändes tråkigt att vi blivit så osams.
Nora sa då till mig att hon önskat att hon var någon annans barn. Ja men visst, här kommer jag och är i upplösningstillstånd, vad gör hon då? Krossade mitt mamma hjärta, sparkade på den lilla mamman som redan låg. Men barn är barn, haha!
Nu i efterhand kan jag verkligen skratta åt det hela. Tänk er hela situationen framför er med semlan på golvet mitt i allt vatten. Den kokande mamman och barnet som bara tjatade efter mer... Älskade barn...

Loka har inte alls njutit av den här vistelsen i sthlm denna gång. Hon är inne i en mycket speciellt känslig ålder och det känns skönt att idag åka hem med henne till sin trygga vrå. Hon är rädd för massa olika ljud och saker, bland annat en stor nallehund som mamma har. Men att gosa ner sig med jätten Pink det är inga problem. Hon drömmer också mardrömmar och vaknar och skriker. Och som grädde på moset är hon jäääätte mammig. Ingen annan duger, inte äns mormor. Bara hänga mig om halsen hela tiden. Inte bara kul även om det är lite gulligt. Men efter allt strul som varit dom senaste tre nätterna är jag helt slut som mamma just nu. Grinfärdig, grinig, otrevlig och väldigt trött...
INTE EN BRA MAMMA!

Så lite dåligt samvete på det här gör nog susen... Blä.. Nää tror jag omgående sätter mig i bilen trots att snön faller ner som tusan och åker hem. Behöver verkligen få komma hem i min vrå! Och gå på kursen ikväll, komma hemifrån utan barn.. Rensa samvetet lite ;)

Så nu ska jag gå och packa bilen!