Tänk att jag har faktiskt haft en helt underbar dag, både i kropp å själ.
Vet inte när jag senast hade en sån här dag när jag kände att idag mår jag bra! Underbart!

Vi vaknade vid strax innan 8 imorse och då var det fortfarande tyst hos valparna, hur underbara valpar är inte det?! Dom är snart 8 veckor och sover supergott hela nätterna igenom och har gjort sedan start.
Efter att valparna hade fått varit ute en stund, fått frukost och städat i hagen åt vi lite frulle tillsammans med mamma och Micke. Sen åkte dom ner till sthlm där dom skulle tillbringa dagen. Jag, Nora och Eddan pysslade en massa här hemma och nu börjar det verkligen bli mysigt här! Sen åkte vi till borlänge och Kupolen. Köpte en ny kostym till Eddan, så nu är han redo inför fredag. Sen köpte vi målarfärg till vardagsrummet och färg till Noras sov/lekrum. Passade på att hämta ut mitt babypaket ifrån Babyproffsen. Sen har vi bara varit här hemma och pysslat och fixat. Gissar att det kliar rätt mycket i Eddans fingrar nu, han vill nog börja måla NUUU!!

Nu har vi gjort i ordning ett gäng varma mackor, så nu väntar vi bara in mamma och Micke igen så ska vi ta en kvällsmacka med dom. Hoppas ni alla får en super trevlig kväll och fortsatt helg!

Plusgraderna håller i som tur är. Förra året vid den här tiden var det minusgrader och vi var bara ett par dagar ifrån snön som kom och stannade. Snälla snälla snö, håll dig borta ett tag till!

Nora är på dagis, valparna sover av sig sitt morgonrus och jag väntar in några valpköpare som ska komma och titta lite närmre på Bruno. Passar på att andas in lugnet. Nora var nämligen inte på sitt bästa humör i morse. Hon är precis som jag verkligen en rutin människa och när hennes rutiner störs rasar hela hennes värld. Mamma kom ju igår kväll så Nora kom i säng ganska så sent, sen blev det automatiskt inte hennes rutiner i morse när mamma är här vilket resulterade till en tom liten mage på Nora som fick gå till dagis. :(
Tur att dom hade fruktstund bara en halvtimme senare.  

Helgen då.. ja, det finns massor man kan göra. Mamma och Micke är ju här, med sig har dom sin nya husvagn som dom skulle pyssla i. Lördag blir nog åt att åka och ragga kisstidningar och åka en sväng till borlänge. Har lite att fixa inför nästa helg =). Sen på söndag kommer ju Fia och hennes sambo på besök. Sen ska det även hinnas med att snygga till valparna lite, dom ska ju till veterinären på måndagmorgon och få vacc, bli besiktade och chippade. Tänk att dom redan är 8 veckor på tisdag!

Nej nu ska jag inta soffläge i sådär 10 minuter, lyx!

Ja tiden springer iväg och jag är glad för varje dag bebisen stannar där inne i värmen.
Vecka 30 + 0 idag redan. Med andra ord vecka 31.
Just hemkommen ifrån barnmorskan, sf måttet denna gång låg på 29 så växer gör ju i alla fall bebisen vilket känns skönt. Däremot hade jag lite smuts i form av vita blodkroppar och blod i urinen.. men ååå.. Varför kan det inte bara få vara bra?

Antal dagar kvar till bf: 69!

Nu ska jag åka och hämta min lilla stora kärlek Nora och ikväll kommer mamma och räddar mig!
Hej på en stund!

Varför kan det inte bara få vara bra? Varför måste den ena smärtan ta över den andra? Och varför måste det göra så ont att det knäcker mig totalt?

Igår vid 19 tiden fick jag plötsliga smärtor i höger sida av och under bröstet. Kunde inte riktigt sätta ord på smärtan men väldigt fort gjorde det bara mer och mer ont.. väldigt obehagligt. La mig på soffan i några minuter men att ligga ner gjorde det inte bättre. Stoppade i mig två alvedon och satte mig istället i duschen.. satt nog en halvtimme och det bara blev värre och värre. Till slut satt jag där och bara stor grät. Eddan kom och fick hjälpa mig till soffan, la mig men kunde inte hålla tårarna tillbaka. Bara grät och kände mig urlöjlig samtidigt som smärtan var helt otrolig. Det känns som jag dör sa jag till Eddan utan att tänka mig för. Så ont hade jag, men den meningen gjorde Nora orolig som började gråta massor. Så jag gick upp med henne till sängen, det var ju ändå sängdags. Efter en stund somnade hon men för mig fortsatte helvetet. Jag grät och grät, hur jag än satt eller låg så gjorde det så ont. Ibland mådde jag illa och jag kände lite små panik. Jag sa till Eddan att börjar jag kräkas då får du ringa ambulans för då är det nått riktigt knas..
Jag hade hela tiden i bakhuvudet att jag borde verkligen åka in, men jag skulle knappast kunna köra själv och Nora sov så Eddan kunde ju inte köra mig. Den stora nackdelen med att inte bo nära familj och så många vänner...
Eddan provade massera mig på ryggen då smärtan till slut gick genom hela kroppen, men inget fungerade. Inte heller dom två alvedon som jag tog. Till slut hittade jag en liggandes ställning på motsatta sidan ifrån smärtan, där slocknade jag till slut. Vaknade vid 3 inatt av att jag försiktigt som tusan försökte byta ställning men då kom smärtan tillbaka. Var så trött att jag till slut slocknade i alla fall.. nu på morgonen känner jag av det, men inte så att det stör mig..

Någon som varit med om nått liknande? Vad var det som hände? När ska jag slippa all smärta som plågar mig och bara få må bra?

Jaha, precis som när jag lagt in inlägget igår så såg jag att datorn inte längre laddade upp batteriet. Shit tänkte jag.. samtidigt som datorn började vara om att snart slocknar skiten. Kände mig lite lagom stressad men ändå lugn då jag hade hunnit ladda upp veckans bilder på valparna på alla sidor. Det var det viktiga kände jag. Sen så slocknade allt och de gick inte å starta upp den igen... skit också..

Det var ju så att jag tror det var Blaze som för mer än ett år sedan tagit sig en tugga på sladden men vi hade fått hjälp av en kille på en datorbutik att laga den. Men nu hade den nog gett upp. Så imorse när Eddan kom till jobbet började han ringa och kolla vart vi kunde få tag på en, och om det i huvudtaget gick.
Han fick tag på en som tur var, men priset. Hallå hur kan det kosta så mycket?! Om vi ville ha en orginalsladd skulle den kosta 950 kr !!!! Men vi nöjde oss med en som var en "billigare" kopia för "ynka" 650 kr !!!!! Men men vad gör man. Nu har jag i alla fall datorn tillbaka.

I alla fall så på fredag kommer det en familj och ska titta närmare på Bruno, sen i helgen får vi kärt besök av Fia och hennes sambo. Fia köpte en dalmatinervalp av mig för lite mer än 3 år sedan, Bella. Nu börjar det klia i fingrarna igen på dom så förhoppningsvis hamnar en av valparna hos dom. Finns ingen som jag så gärna säljer en valp till. Fia lever verkligen för sina hundar och hon har sån himla superpli på sina dalmatinerflickor attjag blir grön av avensjuka!  

Måste bara bjuda på denna urgooa bild på Nora och Liten. Syns det hur fästa dom är vid varandra?
 

Läkarbesöket gick bra och jag är nu sjukskriven 4 veckor fram. Så nu blir det mycket vila så bebisen får växa på sig i lugn och ro.

Lovade ju 7 veckors bilder på små trollen, så här kommer det.

Björne, brun/vit. Till salu!!
     

Bruno, brun/vit/tan. Till salu!!
     

Brumma, vit/brun. Till salu, gärna till utställningsintresserad!!
     

Biggan, vit/brun. Till salu!!
     

Liten, vit/brun/tan. Stannar hos oss!
      *

Hur gooa är inte dom?!

1 november och det är riktigt skönt ute. Även helt vindstilla, perfekt väder för valparna att vara ute och springa av sig lite. Ja dom är ute på altanen då alltså. Sen så fort jag ser att dom blir stillasittandes då får dom komma in, vill inte att dom ska sitta ute och bli kalla om sin lilla rumpestump!
Men det är perfekt när dom kan vara ute medans jag städar i valphagen.

Strax ska jag och Nora åka till dagis, sen blir det hem och fixa lite med djuren innan jag ska köra in till Hedemora och gå till läkaren. Sen åker jag över till Eddan och hans jobb. passar på att ta en lunch med honom när jag ändå är i närheten.

Men nu är det dags att hoppa ut ur pyamasen och i kläderna! Återkommer senare med 7 veckors bilder på valparna!