Tittar på dokumentären på 2:an vid namn Barn med cancer och gråter massor. För mig blir jag än en gång påmind om hur glad jag är att jag är en mamma som hellre ser till att leva mitt liv med mitt barn framför mitt jobb.
Jag lever för mitt barn och vill inte missa en sekund i hennes liv. Jag vill minnas allt.
Sen är jag inte mer korkad än så att jag inte förstår att man inte kan leva utan pengar. Men jag skulle aldrig välja ett heltidsjobb så länge jag har småbarn. Jag har dessutom inte någon förståelse till varför man ska jobba heltid när man har små barn som behöver en, jag kan inte förstå det.
Det kommer granterat väcka många ilskna tankar hos er mammor som väljer att slita arslet av er för era barn ska ha det bra när ni går bort och få ett fett arv. Men vad ska dom med det till om dom själva råkar ut för någon sjukdom eller skada som skulle leda till döden.
Men jag respekterar att det är erat val. Lika väl som det är mitt val att inte arbeta heltid när jag har en liten i min närhet.

Jag lever i nuet, tillsammans med mitt barn.