..att berätta lite runt om igår. Mamma och Micke lyckades ta sig ner till oss och överraskade Nora. Med sig hade dom både Wilma och Alva.
Alva ska ju stanna här nu för att se om hon trivs i Noras sällskap, för Nora äääälskar ju Alva.
I alla fall så levde Nora loppan här igår och lekte massor med mormor och moffa. Sen kom ju moster Evi med mig så då blev det ännu mer bus. Och en massa presentöppning! Evi hade ju köpt en massa Hallo Kitty saker med sig, bland annat en jätte söt vägglampa.

Även mamma och dom hade med sig en sak till Nora. En pysselbok med djur på bongården. Och den uppskattades väääldigt mycket. Nu kanske ni tror att Nora fyllt år eller så..haha men icke..hon är bara bortskämd =)
Men det blir lätt så när man är ensam barnbarn =)

Idag blir det att åka med tjocka släkten till borlänge och fika innan mamma och dom ska åka hem till sig och vi ska skjusa Evi till tåget.
Hej hopp!

Vad 8.15 började jag köra bilen mot Hedemora där jag skulle plocka upp Åsa och Tyra. Tillsammans skulle vi åka ner till väsby där vi skulle plocka upp Evi för att sedan åka till Vallentuna kyrka och ta ett sista farväl av Jens. På väg in till Hedemora kände jag gråten komma. Ville inte gråta på vägen ner när Tyra (dotter till jens) var med i bilen så jag passade på när jag var själv. Det var skönt att få sällskap i bilen, annars hade jag nog gråtit hela vägen. Vädret var så fint det kunde bli. Det skulle bli en väldigt fin dag trots allt.

Vi plockade upp Evi som planerat och åkte sen vidare. Utanför kyrkan blev det väldigt många varma kramar. Många fina återseenden. Jag hade inte träffat någon av dom som var där sen vi flyttade. Väl inne i krykan dröjde det inte länge innan tårarna kom. Och jag lät dom komma.
Jag saknade Eddan nått fruktansvärt, en stor varm famn att gömma sig i. Det var en väldigt fin begravning med många fina låtar. Jens landslagströja och klubbtröja fanns där. Jens var där. Men inget foto.. nått jag nu verkligen saknade. Hade velat ha en bild där på Jens, nått annat än kistan att fästa blicken på. Men nu var det som det var.
Det flöt på fint och det är alltid lika jobbigt att gå runt kistan och ta ett farväl.
Efteråt blev det mer kramar. Mer varma kramar.
Vädret var lika fint på vägen hem. Kändes nu att våren är på väg.
Kanske hade Jens själv beställt vädret?

Farväl finste Jens. Sov gott nu, så ses vi igen.

Jag vet inte vem jag ska tycka mest synd om.. Mamma och Micke skulle komma hit idag och sova här tills på torsdag eftersom jag ska ner på begravning imorgon. Men Micke råkade köra in i en dam som ångrat sig vid ett rödlyse... så nu har mamma och dom ingen bil. Visst är det synd om dom, ingen bil och mycket pengar kommer det att kosta, men nu ska jag förklara för en 2,5 åring som väntat sen förra veckan på sin mormor och deras chihuahua Alva att dom kommer inte.
Nora kommer bli så himla ledsen.. 
Eddan har nu fått tagit ut semester imorgon för att kunna vara hemma med Nora så jag fortfarande kan åka. Tur är väl det, eftersom det även är tre andra som ska åka med mig också.. så annars hade vi blivit många som blivit ståendes och gapat..

Men hur ska jag förklara för Nora att dom inte kommer?