Vad du är fin, min kära lilla häst!

När jag var runt 14 års ålder fick jag min första egna ponny. Men eftersom min mamma inte hade några direkta pengar att lägga på en ponny till mig hur mycket hon än ville så fick det bli en billig sådan. Och på så sett kom Pysen in i mitt liv! Pysen var bara 9 månader och inte i toppskick direkt när han kom, men vi fick ett väldigt fint band tillvarandra men efter ett par år var vi tvungen att skiljas. Nått som jag sen dess ångrat. Jag har tänkt på Pysen i väldigt många år tills jag till slut tog tag i det. Så idag har vi varit och hälsat på honom!
Ååå underbara, finaste lilla Pysen! Vi fick väldens finste mottagande av dom som äger honom dessutom. Nora fick pyssla med honom, borsta, kratsta hovar och pussa en massa! Sen fick vi dessutom ta med Pysen ut på en körtur. Så jag och Nora hoppade upp i vagnen efter Pysen. Eddan fotade oss.

Bus i blicken =)
       

Ni kan ju gissa att det blev en hel del gos efteråt.
Och en hel del pussar!

Ta kort nu då så du kan fortsätta klia mig sen!     
  
Aaa.. det var bättre!
  
Titt-ut!
  

När Nora förstod att vi var på väg hem började hon grina och sa att hon ville ha Pysen med..sötis!
Tack snälla Malin med fler som tog emot oss så varmt välkommnande!
Vi kommer tillbaka, men då kommer vi för att hämta hem våran Pys igen!
Vad vi längtar!

Jag svävar fortfarande på små rosa moln.. satt och log som ett barn på julafton hela resan hem. Den här sommaren kommer bli underbar!